söndag 30 november 2008

Att sätta gränser

Att sätta gränser är inte alltid det lättaste. Jag har mött många föräldrar som näst intill brutit ihop då barnen varit för påfrestande. Detta beror inte på att barnen vill vara elaka och vill vara påfrestande för sina föräldrar. Det beror oftast på för lite/för mycket gränser. Ett barn behöver gränser för att lära sig rätt och fel, för att känna sig omtyckta (vi sätter gränser för att vi är rädda om våra barn, vilket barnen vet om), för att inte bli för bortskämda, för att förstå vad som är farligt, för att lära sig ta ansvar m.m.

Att uppfostra ett barn med för lite gränser leder till ett barn som inte behöver ta ansvar, ett barn som inte förstår innebörden av lagom, ett barn som aldrig kommer att lyssna på dig som förälder, ett barn som inte kommer känna sig tillräckligt älskat m.m. Det finns ingen förälder som vill att detta ska ske och jag vet att det inte finns någon som med mening vill sina barn detta. Men alla föräldrar har inte fått kunskapen om hur man ger den bästa uppfostran. Tyvärr kommer det inga automatiska kunskaper om barnuppfostran under graviditeten. Kärleken till sitt barn är det huvudsakliga i uppfostrandet, men ibland kan lite tips och råd vara till stor hjälp och det ska man inte vara rädd för att ta.

Vad händer då om ett barn uppfostras med för mycket gränser?
Föräldrar som sätter för mycket gränser löper risken att barnen inte vågar utvecklas, de vågar inte prova på nya utmaningar och risken är stor att de tror att allt är farligt. Detta är inte heller något som föräldrar gör med avsikt.

Hur ska man göra?
Bebisar/småbarnsåldern
  • varning för fara. tex osäkrade eluttag, trappor, vassa prylar m.m. Om barnen närmar sig detta, prata med dem med allvarlig röst att det är farligt och gå därifrån med dem. Även om de kanske inte förstår dig i början kommer de att göra det framöver.
  • Vara snäll mot andra. Många småbarn testar gränserna genom att slå, rivas och bitas på andra barn. försök ta ögonkontakt med barnet, lyft upp det och berätta vad barnet gjorde fel. Försök gärna sätta barnen som bråkat ihop och visa hur man säger förlåt, t ex klappa på den som är ledsen eller krama.

3-5 års åldern

  • Som ovan är fara viktigt att påpeka samt att vara snäll mot andra och kunna säga förlåt.
  • Bestäm dig för vad du tycker är rätt och fel och håll fast vid det även då barnen skriker av ilska för att de inte får som de vill så tänk på att du gör barnen en tjänst om du håller hårt i dina gränser.
  • Tänk på att ge barnen frihet. Påpeka inte allt de gör om det inte så är farligt.
  • Barn testar alltid sina föräldrar på vad de får göra och inte, b la hur mycket saker de kan få. Håll fast vid att presenter får man ändast vid födelsedagar, julklappar eller andra evenemang eller också om man varit riktigt duktig och t ex gått till doktorn, dragit ut en tand eller något annat som kräver mycket mod.
  • Barn testar gärna sina föräldrar genom dåligt beteende för att få sin vilja igenom. Här behöver gränser sättar och hållas hårt i. Glöm aldrig att du gör dem en tjänst!

6-12 års åldern

  • Sätt hårda gränser på säkerhet som t ex cykelhjälm, reflex och varma kläder. Glöm inte bort att uppmuntra!
  • Smink, märkeskläder och andra trender sjunker i åldern allt mer. Barn ska vara barn så länge de är barn. Uppmuntra inte dem till att vara äldre än vad de är. Sätt din gräns vad du tycker är rimligt att få börja använda lite smink. Jag rekomenderar vid 12-13 års ålder. Notera då lite smink. Glöm inte att tala om för ditt barn hur vacker han/hon är utan smink, ofta!
  • Ge barnen mer ansvar ju äldre de blir. Genom att se hur mycket de klarar av kan du sätta din gräns på hur ansvarstagande de är och på så sätt vad de får göra och inte.

Tonnåren

  • Det är jätteviktigt att du inte lägger fokusen på små fel som tonnåringar lätt gör. Tänk på att tonnåren är den jobbigaste åldern en människa får uppleva och det är inte alltid det lättaste att vara tillags.
  • Tonnåringar testar på nya saker som rökning, kontakt med trafik, sex, alkohol, umgängen m.m. Sätt fokus på de moment du tycker är oacceptabelt och håll då fast vid det. T ex rökning, köra moppe utan hjälm, dricka sig redlös på fest m.m. Bryts gränsen du satt och du straffar genom utegångsförbud eller indrag av något betydelsefullt som pengar eller resa så förstår tonnåringen allvaret. Glöm aldrig att berätta hur rädd du är om ditt barn samt hur mycket han/hon betyder för dig.

En förälder som sätter gränser och som sedan berömmer när gränsen ej bryts och straffar när gränsen bryts är en bra förälder.

lördag 29 november 2008

Uppmuntran och beröm

Det är inte alltid så lätt att uppfostra ett barn och ännu mindre flera på samma gång. Det händer att man som förälder lätt tar till fel metoder för att få barnen att göra vad de blir tillsagda. Många kan bli så trötta på situationen att de helt och hållet glömmer bort att vara pedagogiska. Det kan vara dagliga situationer som t ex gå och lägga sig i tid, smaka nya grönsaker eller att dela med sig med andra. Efter en stunds bönande händer det lätt att barnet antingen får som de vill, eller att man som förälder tröttnar på att be snällt så rösten höjs för mycket och situationen blir bara olycklig.

Grunden till att uppfostra barn är uppmuntran och beröm. Jag repeterar -uppmuntran och beröm.
Det hjälper inte att skälla på ett barn för småsaker, situationen kommer bara att försämras då, inget annat! Samma sak gäller de föräldrar som lätt ger med sig och går med på barnens viljor. Att vara "snäll" och låta barnen få som de vill för att visa vilken bra förälder man är kommer ändast att leda till bristande respekt till föräldrarna, men det är inte det värsta. Att uppfostra med "fel metoder" kommer ge barnen fel syn på livet, sociala bemötanden och hindrar barnen att utvecklas intellektuellt.

Detta kan låta skrämmande då alla föräldrar gett vika nån gång för sina barn p.g.a. trötthet eller annan anledning. Jag vill då meddela att det finns ingen perfekt förälder, alla har vi brister och alla gör vi fel i vår uppfostringsteknik även de föräldrar med pedagogik utbildningar i grunden. Föräldrar är också människor där känslorna ibland kan styra mer än tankekraften. Kom ihåg: det är okey att göra fel, men försök att komma ihåg vad du gjorde fel så du vet vad du behöver tänka på.

Att uppfostra genom uppmuntran och beröm.
Det är viktigt att uppmuntra barnen så fort de gjort något bra! Det kan vara att t ex plocka upp något de tappade, att de la tillbaka en leksam som de lekt färdigt med, att de åt så mycket av maten, när barnen gjort något snällt, sovit själv i sitt rum m.m.

När barnen förstår att de gjort något bra och får beröm för detta blir barnen motiverade till att göra det de gjorde bra igen. Man kan inte alltid räkna med att barnen ska göra det du ber om och göra det korrekt efter en gångs berömmelse och uppmuntran. Ibland kan det ta ett litet tag innan barnen är tillräckligt trygga i situationen och tillräckligt uppmuntrade och motiverade till att tillsist slutföra det du bett om, t ex sova en hel natt i sin egen säng.

Uppmuntran och beröm är nyckeln till barnens respekt till dig som förälder och en bättre relation.